Nu har vi visserligen bara sovit 3 nätter hemma, men de 3 nätterna har han sovit superbra. Sovit 3-5 h sen ammat 1 h. Somnat Om och sovit ett par timmar till och sen ammar vi igen.  

Så med en snäll liten kille känner även vi oss utvilade när vi vaknar, känns otroligt skönt då jag till och från har förbannat ont i såren då jag blev snittad tillslut i alla fall.  (Förlossningsberättelse kommer snart :)..)

Annars har vi väldigt lugnt och skönt hemma . Igår blev det premiärtur till tuna park i vagnen. Jag köpte en hel ny garderob , jag hade verkligen ingenting att sätta på mig. Allt satt tajt, för hårt över såren och inte alls snyggt. Kroppen ser ju inte ut som när vi plussade direkt och jag vet ju inte alls hur lång tid det tar att komma tillbaka. Veckor ? Månader? Så vill i alla fall känna mig fin även om man är tjock 😃

02.30 inatt föddes en kille på exakt 4 kg som var 53 cm lång.  Vi är trötta och alla mår bra, förutom att det känns lite som att blivit överkörd av en traktor 7 gånger . Men vad spelar det för roll nu ? Fina lilla killen ♡♡

Att det inte var kris och katastrof visste vi väl redan innan vi åkte in då man brukar ha som regel 3 värkar på 10 minuter . Och det har vi ju inte haft hittills. Men jag har ändå  haft fruktansvärt ont med värkarna i totalt 30 h vilket resulterat i att jag inte kunnat sova på 2 nätter. 

Var öppen ca 1 cm och tappen halvt utplånad, inte mycket att hänga i julgranen med andra ord men fick med mig starka värk och sömntabletter hem så förhoppningsvis får jag det lite lättare samt mer sömn.  Känns också skönt att veta att bebis mår bra där inne och vi har lite koll på läget.  Istället för att undra när vattnet går? Om man ska avlida eller kanske föda på badrumsgolvet hemma? så vet jag nu att jag har en bit att gå och att det antagligen blir många timmar med onda värkar. 

Får se om vi åker till förlossningen senare ikväll eller om det klingar av igen. Håll tummarna! :) 

En sådan jäkla sjuk känsla, att veta att livet aldrig mer kommer vara detsamma - från och med när som helst egentligen. 

Imorgon har du varit i min mage i 280 dagar/40 veckor/9 månader. Det är bland det värsta jag gått igenom. Det smärtsammaste,  läskigaste och mest oroande. Men även det häftigaste, mest lyckosamma och känslosamma tiden i mitt liv.  

Det är en otroligt häftig och obeskrivlig känsla av att ett liv blir till inuti mig och det gör all smärta så värd att genomlida.

Imorgon är du beräknad att födas. Från och med när som helst kommer jag inte längre att känna dina rörelser i min mage. Jag kommer inte att känna en liten varelse ha hicka inuti mig. Jag kommer inte längre ha den här gigantiska magen. Jag tror dock att tiden framför oss kommer bli ännu bättre . För jag älskar redan den lilla killen som ligger i min mage.

det är en konstig känsla det där , hur mycket man kan längta efter någon som man aldrig har träffat förut.  Och hur man kan längta så mycket efter någon som finns så nära mig. Han är närmare mig nu än han någonsin kommer vara. Men jag är dock övertygad att han kommer betyda hela världen från den stund vi möts och det är väl därför man längtar så mycket efter den dagen.  

Tänk så otroligt många gånger jag fantiserat om dagen du bestämmer dig för att äntligen komma ut. Snart är den här, men jag kommer inte förstå att det här är på riktigt förrän jag för första gången får hålla dig. 

Kom ut nu- vi har längtat länge efter dig ♡ 

 

Man är tjock, man har ont , man får inte sova... man orkar inte hitta på nåt utan man är bara allmänt eländig och bitter. Känns som man aldrig kommer föda barn, det är inte särskilt peppande att man kanske ska gå över 2 veckor till med dessa smärtor. Man blir trött , nedstämd och småirriterad att ständigt ha ont. 

Nu hoppas jag det inte är många dagar kvar.......

Som sagt tjockast i hela världen är man också..... 

Annars blir det en lugn dag med hundpromenad i solen och teckenkurs med kollegorna ikväll :)

 

Egna tankar :

Smärta och längtan! Endel känningar , mycket krämpor och sen massor av längtan efter lilla G.

man är som en fet gammal parsa som inte orkar med någonting alls. Allt är jobbigt tungt och smärtsamt. 

Det är dock skönt att vara hemma och ledig, så jag passar på att städa , rensa garderober och allmänt röja runt här hemma.  

 

Ändå skrattar man till tårar varje gång man ser de här klippen från Jimmy Kimmel. Vissa kommentarer är så spot on....

 

 

Haha ja varför inte lite ryggskott också , det är ju inte så att man redan har ont överallt ändå 😂

Jaja , igår hade vi mamma och pappa över på fika , fixade i köket och gick en långpromenad med hundarna. Ett "problem" som dock dykt upp är att ena katten har fått dille att följa med på dessa promenader.  Vi brukar gå runt flygfältet här i hällby vilket är ca 4 km totalt , och dels orkar hon ju inte gå så långt utan går och flämtar med tungan som en hund. Sista kilometern är dessutom över vägarna så nu får vi gå 2 km av promenaden och sen vända på hälften för att inte katten ska riskera att bli överkörd sista biten. Kattskrälle!  

Haha igår kastade jag in katten inomhus det sista jag gjorde innan vi begav oss iväg för att slippa ha henne med oss men kattfan hoppade ut genom kattluckan  på baksidan och hann ikapp oss efter ca 200 m promenad. 😂💕

Där borta i gula husen bor vi.....

Något som känns stort i alla fall är att jag avbokade tiden till Aurora idag.  Jag har sedan jul ungefär varit skräckslagen inför tanken på att föda , jag har drömt mardrömmar om diverse komplikationer och olika mardröms scenarion som kan hända.  Så pass illa att vi under våren varit och pratat med barnmorskor och läkare uppe på förlossningen. Jag har nästan varit helt inställd på snitt pga av min rädsla och panik att något ska hända lilla G.  Samtidigt har jag mått dåligt över att många inte tycker snitt är ett bra alternativ och mer än gärna pressat sina åsikter och övertalningsförsök på att ändra hur jag känner.  

Det har fått mig att känna mig väldigt egoistisk och att jag velat ta den enkla vägen ut ur det här. Ska man välja man hjärtat säger eller vad andra tycker är bäst? Hur ska man kunna klara en så pass stor uppgift när man inte ens litar på sin egen förmåga att klara av det? Det har varit mycket dåligt samvete, särskilt när det inte är vad sin sambo önskar.  Jag vill ju inte missunna honom en av hans kanske största upplevelser även om han skulle stötta det beslut jag än tog. 

Ja det har varit otroligt tungt och jobbigt. Men igår bestämde jag mig och ringde och avbokade den tiden vi hade till Aurora idag.  Jag har visserligen skrivet i min journal att om jag går över 2 veckor så kan jag slippa bli igångsatt och snittad direkt då en igångsättning kan göra en förlossning svårare och mer långdragen. Och den möjligheten kommer jag nog ta, men fram till dess får han komma ut på egen hand.  

Det känns bra faktiskt , även om jag fortfarande är rädd och nervös. Men det känns som ett bra  beslut. Och än har jag inte ångrat att jag avbokade tiden 😊

Det känns som man väntar på värre saker på ingång då detta nog tyvärr inte räcker i smärtväg .Denna hemska värk verkar sitta i idag med, förhoppningsvis kan ju nåt större vara på igång för ska det göra såhär jäkla ont varje dag i 4 veckor till kommer jag avlida.  

Vi får väl se vad detta står för, idag blir en lugn dag då det gör för ont att gå stå eller härja omkring.  Om det är samma härliga onda ikväll kanske vi ringer in och pratar lite med dom och se vad de tror.  Men du får gärna komma nu lilla G ♡ 

Helt kört att somna om efter det , och tror ni inte de kom tillbaka vid 02 igen och kastade några ägg till. Inte såg vi dem heller då de måste kastat varsitt ägg och kutat för så fort man kom ur sängen och till fönstret var de borta. Så natten slutade i en polisanmälan, dåligt humör och ungefär 0 sömn för oss båda.  😢

Barnet

Fostret väger omkring 3,2 kilo, är ungefär 50 cm långt och är nu förberett för sin födelse! Fostret har fått mycket näring och även skydd mot vissa sjukdomar genom dina antikroppar, som kommer att skydda barnet den första tiden innan det har bildat egna.

Fostrets hjärna utvecklas hela tiden och kommer inte att vara helt färdig förrän barnet är runt två år. Tånaglarna har vuxit ut nu och täcker hela tån.

Mamma

Många blivande mammor längtar intensivt efter att graviditeten ska vara över nu. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar men härda ut, snart ärförlossningen här.

Du behöver sova och äta ordentligt för att orka med förlossningen. Om det är första barnet kan förlossningen ta upp till något dygn och det är inte ovanligt att du förlorar både en och två nätters sömn. Försök att vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen om du har möjlighet. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att vara så utsövd om det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Har du svårt att sova – vila istället. Om du har barn sedan tidigare kan det vara svårt att vila på samma sätt som under första graviditeten. Försök då att be din partner eller någon annan i din närhet om hjälp.

I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter.

Egna tankar 

Han får gärna komma nu , närsomhelst , när han vill. Den kroppsliga smärta man känner nu är ganska olidlig och det enda som är mysigt är hans rörelser i magen.  Men även de är stora och bökiga och inte som små popcorn som det var för 15-20 veckor sen . 

Hela kroppen säger ifrån nu och man känner sig ofta på bristningsgränsen att inte ens kliva upp ur sängen på morgonen.  Skulle kunna fota mina svullna vätskefyllda fötter och ben om de inte vore så jäkla vidriga. Det finns noll former kvar till och från ! 

Värst är väl att man inte får sova på nätterna. Igår låg jag helt vaken mellan 02-06. Inatt vaknade jag minst varje timme hela natten mellan 22-08. Vet inte vilket av det som är värst, man är inte direkt utvilad om man säger så. 

Nej usch man försöker kämpa på men hela kroppen gör ont , är trött och orkar ingenting alls.  

Tog blodtryck, skrev en graviditetssammanfattning och sen kollade att bebis mår bra.  Han växer på där inne , vi har följt medelmedel kurvan i stort sett till pricka men nu ökar vi lite, det har vi gjort både detta och förra besök. Inga mängder men gissar att jag göder en liten knubbis där inne då han sjunkit långt ner i bäckengången och ändå växt flera cm på sf måttet senaste veckorna. 

Han ligger som sagt långt ner , tillrätta och fixerad.  Så nu är det bara att ploppa ut när det behagar honom. Tyvärr får det nog vänta på sig då jag inte haft några direkta känningar sen i måndags. 

Annars har det varit en lugn dag hemma , har städat plockat och skurat igenom hela huset så vi ska slippa fixa med det när båda är lediga.  Guuud vad jobbigt det är när man är fet , det har tagit 2 h! Skura badkaret är värst med rörlighet som en 80 åring och med 200 pannor på kroppen.  Galet jobbigt men nu är det klart i alla fall och vi slipper städa på ledig tid tillsammans ♡