Något som känns stort i alla fall är att jag avbokade tiden till Aurora idag.  Jag har sedan jul ungefär varit skräckslagen inför tanken på att föda , jag har drömt mardrömmar om diverse komplikationer och olika mardröms scenarion som kan hända.  Så pass illa att vi under våren varit och pratat med barnmorskor och läkare uppe på förlossningen. Jag har nästan varit helt inställd på snitt pga av min rädsla och panik att något ska hända lilla G.  Samtidigt har jag mått dåligt över att många inte tycker snitt är ett bra alternativ och mer än gärna pressat sina åsikter och övertalningsförsök på att ändra hur jag känner.  

Det har fått mig att känna mig väldigt egoistisk och att jag velat ta den enkla vägen ut ur det här. Ska man välja man hjärtat säger eller vad andra tycker är bäst? Hur ska man kunna klara en så pass stor uppgift när man inte ens litar på sin egen förmåga att klara av det? Det har varit mycket dåligt samvete, särskilt när det inte är vad sin sambo önskar.  Jag vill ju inte missunna honom en av hans kanske största upplevelser även om han skulle stötta det beslut jag än tog. 

Ja det har varit otroligt tungt och jobbigt. Men igår bestämde jag mig och ringde och avbokade den tiden vi hade till Aurora idag.  Jag har visserligen skrivet i min journal att om jag går över 2 veckor så kan jag slippa bli igångsatt och snittad direkt då en igångsättning kan göra en förlossning svårare och mer långdragen. Och den möjligheten kommer jag nog ta, men fram till dess får han komma ut på egen hand.  

Det känns bra faktiskt , även om jag fortfarande är rädd och nervös. Men det känns som ett bra  beslut. Och än har jag inte ångrat att jag avbokade tiden 😊