En sådan jäkla sjuk känsla, att veta att livet aldrig mer kommer vara detsamma - från och med när som helst egentligen. 

Imorgon har du varit i min mage i 280 dagar/40 veckor/9 månader. Det är bland det värsta jag gått igenom. Det smärtsammaste,  läskigaste och mest oroande. Men även det häftigaste, mest lyckosamma och känslosamma tiden i mitt liv.  

Det är en otroligt häftig och obeskrivlig känsla av att ett liv blir till inuti mig och det gör all smärta så värd att genomlida.

Imorgon är du beräknad att födas. Från och med när som helst kommer jag inte längre att känna dina rörelser i min mage. Jag kommer inte att känna en liten varelse ha hicka inuti mig. Jag kommer inte längre ha den här gigantiska magen. Jag tror dock att tiden framför oss kommer bli ännu bättre . För jag älskar redan den lilla killen som ligger i min mage.

det är en konstig känsla det där , hur mycket man kan längta efter någon som man aldrig har träffat förut.  Och hur man kan längta så mycket efter någon som finns så nära mig. Han är närmare mig nu än han någonsin kommer vara. Men jag är dock övertygad att han kommer betyda hela världen från den stund vi möts och det är väl därför man längtar så mycket efter den dagen.  

Tänk så otroligt många gånger jag fantiserat om dagen du bestämmer dig för att äntligen komma ut. Snart är den här, men jag kommer inte förstå att det här är på riktigt förrän jag för första gången får hålla dig. 

Kom ut nu- vi har längtat länge efter dig ♡