Lilla grodan.

Grodan växer så det knakar. Men det är någon riktig fas  vi går igenom nu. Ingenting är bra , ingenting är kul och så fort jag lägger ifrån mig honom börjar underläppen att darra.  När ongen  väger mer än 10 pannor känns det att man kånkat  omkring på honom en hel dag. 

Det blir nog bättre när han börjar krypa eller gå. För jösses vad frustrerad och gnällig han är. Denna morsa slitet sitt hår ibland. Undra vem han ärvt detta temperament från , måste vara i tredje led någonstans 😂🙈

Superstilig i sin overall från Vette de Terre 😍



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback