Haha man inser inte hur man ser ut nu förrän man ser hur man såg ut förut. Förut var en tid jag levde för mat och träning. Bitvis var det väl visserligen lite halv destruktivt och självsvält. Men sen.. Alla dessa gymtimmar och starka muskler, och när jag kunde löpa en vända. Visst jag har aldrig varit någon Kenyanlöpare direkt men jag var ändå stolt över mig själv att springa milen under timmen. Det var lixom bra för att vara mig och jag var så nöjd över det.

 

Nu har det gått precis 5 veckor sedan förlossningen och det börjar bli dags att ta tag i sig själv igen. Jag måste börja om från noll på alla plan, mycket pga graviditeten. Inget jag ångrar alls såklart men nu är jag less på att inte kunna jogga över vägen utan att hämta andan. Att inte kunna bära sitt eget barn utan att få ont i ryggen. Jag vill dels gå ner i vikt men framförallt känna mig stark. Att pressa sig, känna sina uppumpade muskler på gymmet (eller att man ens har några :P ) , känna hur benen svider av mjölksyra sista kilometern på ett löppass.

 

Nej det är dags att komma igång nu. Funderar på att börja använda denna sida igen för mätning och träningspass varje vecka.  Jag har ju min livs dagbok här, flera år tillbaka. I ur och skur, med och motvind har jag ju skrivit här. Den är guld värd för mig idag, att kunna gå tillbaka och läsa i .

 

Så här kommer min motivation. Och vad är bättre än sig själv som motivation. Jag hoppar någon modell som väger hälften av det jag väger idag. Detta är jag, där har jag varit och sådär kan jag se. Så SKA jag se ut :D