Extremt hormonell.
Lite halvdött på denna sida , har inte mått så bra senaste dagarna så har mest vilat och tagit det lugnt. Efter jobbet på söndagen var vi med mamma och pappa på bio. Vi såg en väldigt bra film som heter The theory of everything. Det är en sann berättelse om Stephen Hawking, en vetenskapsman som får als och domen 2 år att leva. Han lever dock än idag över 70 år gammal och det är berättelsen om hans liv. Jag blev så otroligt tagen av hans vilja att leva trots hur han blir sämre i sin sjukdom, deras kärlek till varandra och hur man alltid kan behålla humorn och glimten i ögat även när det mesta känns svårt.
Det är en väldigt bra och fin film och jag grät mig igenom hela typ. Hahaha
igår låg jag hemma hela förmiddagen, vissen med vidrig huvudvärk och med så svullna händer att jag har svårt att böja dem. Vissa dagar är man varken pigg eller fräsch , jag kan känna mig så otroligt orkeslös. Pallrade mig iväg föräldrakurs även om jag inte var vidare sugen , men väl där blir man direkt på bättre humör. Där går vi igenom det mesta praktiska som kan vara värt att veta inför bebis ankomst. Det är allt från smärtlindring , amning , förlossning och bb , BVC och vad man ska tänka på när man kommer hem.
Allt möjligt alltså och igår fick vi se en förlossningsfilm. Inte ett öga var torrt i rummet och garanterat inte mina. Det mesta kan trigga igång tårkanalerna och garanterat filmer på nyfödda bebisar . Det finns inget som kan få mig att börja fulgråta på 2 sek som just det. Det finns så mycket känslor och tankar kring denna dag dåvi ska ses för första gången. Och ju närmare vi kommer denna dag ju blödigare blir jag. Jag känner mig som ett gående känslomonster just nu och värre lär det bli.
Det är så svårt och hantera också även om man försöker resonera med sig själv i huvudet ibland. För några dagar sen när A kom hem från jobbet , höll han på med något och hörde inte vad jag sa , när jag då sa samma sak en gång till. Då snäste han ifrån och sa något i stil med "ja vänta lite, jag hör inte två saker samtidigt. Lite småirriterat men inte alls särskilt farligt men det räcker för att
Slå på mina "åh gud han är arg på mig känslor"
Och så var hela gråtkalaset igång. Det är verkligen galet hur känslig man är. A är verkligem världens snällaste och vi kanske har bråkat 2 gånger på dessa två år vi har varit tillsammans. Och även om vi aldrig bråkar så har han fått mig att gråta ett helt gäng gånger.
Man ska verkligen tänka sig för 100 gånger vem man skaffar barn med , har man ett blåsigt förhållande redan från början blir en graviditet en riktig förhållandesprövning kan jag garantera.
» Jessica
Men gumman då, snart är han är och då börjar man gråta för att de är så fina. Hehe man förändras verkligen från den stunden man blir gravid.
Tur att du valde världens finaste man att göra detta med :)
Trackback