Blev ändrade planer imorgon. Struntar i malmamarkan och åker till Falun istället . Fick ett samtal att mormor är dålig och ligger på sjukhus. Här sitter man massor av mil bort, som vanligt på jobbet. Skulle bara vilja åka dit, eller åka hem , dra täcket över huvudet och gråta mig till sömns.

Ibland vill man bara stoppa tiden, och att alla som alltid funnits där kan göra det förevigt . Jag jobbar med människor som är både lika sjuka och lika gamla som min mormor men man vill ändå ignorera det. Jag vill tro att hon är påväg till en plats som är bättre för henne och där min morfar redan finns och väntar på henne. Men det är otroligt tufft att acceptera det ändå.