Try to deny , otherwise.... lie.
Är ute på praktik igen med skolan. Är just nu i en fjärdeklass på en engelsk inriktad skola. Idag började jag morgonen med högläsning i klassen. Är en häftig känsla när man har 20 elever som sitter knäpptysta och lyssnar på vad du har att säga. Efter en halvtimmes läsning när vi skulle vi fortsätta med någonting annat börjar de skrika "läs mera" .
Haha en av killarna i klassen hade ju sett mig röka i närheten där jag bor. "Det var inte jag" försökte jag. "det såg ut som du". Eftersom jag försöker vara ett föredöme för ett gäng 11 åringar o och aldrig skulle röka i närheten av skolan tittade jag på honom o sa. "Jag är aldrig däromkring , du såg säkert fel" :P
Men vilket underbart gäng barn, har aldrig mött på en grupp elever som har så många starka elever och tar så mycket plats. Men de är så himla goa allihopa. Man kan inte göra annat än att tycka om dem. Väldigt speciellt att jobba med barn. De är så positiva och har så mycket energi, man kan inte annat än smittas. O vem har någonsin klagat på ett jobb man har ett leende på läpparna och verkligen tycker om det man gör.
Och hur gulligt är det inte när man träffar dem på stan o de skriker "Heeeej Miss Linden!!!" folk stirrar kan jag säga, men eftersom de aldrig får tilltala mig vid mitt förnamn i skolan brukar de aldrig göra det om man träffar dem i andra sammanhang heller :P
Haha en av killarna i klassen hade ju sett mig röka i närheten där jag bor. "Det var inte jag" försökte jag. "det såg ut som du". Eftersom jag försöker vara ett föredöme för ett gäng 11 åringar o och aldrig skulle röka i närheten av skolan tittade jag på honom o sa. "Jag är aldrig däromkring , du såg säkert fel" :P
Men vilket underbart gäng barn, har aldrig mött på en grupp elever som har så många starka elever och tar så mycket plats. Men de är så himla goa allihopa. Man kan inte göra annat än att tycka om dem. Väldigt speciellt att jobba med barn. De är så positiva och har så mycket energi, man kan inte annat än smittas. O vem har någonsin klagat på ett jobb man har ett leende på läpparna och verkligen tycker om det man gör.
Och hur gulligt är det inte när man träffar dem på stan o de skriker "Heeeej Miss Linden!!!" folk stirrar kan jag säga, men eftersom de aldrig får tilltala mig vid mitt förnamn i skolan brukar de aldrig göra det om man träffar dem i andra sammanhang heller :P
Trackback