Har sprungit 5an två dagar i rad nu utomhus. Och jag är så sjukt less och frustrerad varje gång jag springer i mål. Igår grät jag till och med, skitlöjligt, men jag hade samlat på  mig ilska och frustration i 5 km så jag satte mig med benen i kors, sänkt huvud, förbannade min otränade jävla kropp och tårarna rann .

Jag har full koll på att löpband och utomhuslöpning inte är i närheten av samma träning. Och jag springer inte långsamt, för jag har samma tider inomhus som utomhus. MEN löpkänslan är noll. Det känns som jag väger 150 kg, jag är sjukt markfast. Ingen som helst mjölksyra har jag i benen. Så de körs slut ganska snart. Dessutom får jag så mycket håll att det smärtar, ondast gör det under nyckelbenen.

Så från att ha haft hyffsat bra självförtroende i träningen känner jag mig nu som samma tjockis som inte kunde springa en meter för ett år sedan.

Påt igen som det heter så nu har jag lagt om mitt träningsschema. Ingen konditionsträning alls inomhus. Nu är det varannan dag gym, varannan dag 5an utomhus.