Att kväva ett psykbryt.

Igår alltså, jag stressade runt som en idiot. Fram och tillbaka till Västerås. Hämta hundar, lämn hundar, lämnade saker, iväg till torshälla. tillbaka till eskilstuna. Fick reda på att jag kunde få en jättefin hallspegel om jag städade vederbörandes lägenhet. Och visst fine, jag är inte den som är den.

När jag kastade in spegeln i bilen och åkte iväg för 3e gången till torshälla med mindre en en halvtimme på mig att lämna den och visa M var den skulle sitta. Så jag äntligen kunde byta till ridkläder och kasta mig iväg till stallet för att rida. Där står jag utanför huset när M tappar sina cigaretter i bilen som hamnar under sätet och som han inte får tag i . Han är i sin tur lika stressad och irriterad som jag som har jobbat ute en hel dag så han tar spegeln och kastar den åt helvete. Nej spegeln höll inte och gick i tusen bitar.

Jag var två sekunder för att antingen börja gråta eller få ett psykbryt när han säger "det går att ersätta"
jag : "jag städade två timmar för DEN DÄR"
han: Jag köper en ny imorn.
jAG: det tycker jag .

Sen satte jag mig bara i min egen bil och åkte därfrån.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback