Haha själva tanken att jag måste leta reda på två personer som ska vara vittnen till att jag och A haft sex på en tidpunkt som skulle kunna passa mitt förlossningsdatum kan få mig att rysa. hur nu någon ska veta om jag bär brevbäraren son eller Andreas som finns i magen.. 

men det finns även en kärleksgest i ett giftermål , att vara en familj, att få dela ett efternamn och få bära en vacker ring som bevis att man ska älska en annan människa så länge man lever.. att mina barn ska få en bättre trygghet rent juridiskt om jag tex skulle gå bort.  Jag vill gärna vara gift men för mig spelar inte själva dagen så stor roll. Om den är intim eller storslagen. Om alla är där eller om det är bara jag och A. Att få bära hans efternamn skulle betyda massor för mig men om vi går på drop in bröllop på skansen eller ett prinsessbröllop a la 300 000 kr spelar mig ingen roll.  

Så strax innan jul gick han ner på knä gav han mig världens vackraste förlovningsring. Och jag sa ju såklart ja ♡

Imorgon har vi 11 veckor kvar till bf. Alla stora bröllopsprojekt har ju därmed lagts ned. Att jag ska gå såhär fet (och fetare) inför så många människor, och alla bröllops bilder som kommer tas, gud bevare oss väl, kan ju alla glömma utan då skulle jag vara så nedbantad att barbie skulle vara stolt. 

Men vad som än står på tapeten är en liten ceremoni med närmaste familjen om drygt en månad.  Vi ska på möte imorgon med tingsgården om vi eventuellt kan hyra deras lokaler den kvällen vi tänkt.  Det återstår ju att se imorgon. Men då kan vi ha det väldigt litet och enkelt nu och så har vi en stor fest för släkt och vänner i sommar. Ett kombinerat dop och sommar fest med bröllopstema kanske ?  

Hoppas på ett bra möte imorgon