Usch, jag känner att jag behöver sol, vår och värme nu snart... Känns som hela jag går på sparlåga och shippar efter andan för att hålla huvudet över vattenytan... Har träffat en coach idag och pratat lite idag och har kommit fram till att jag verkligen borde sakta ner lite på tempot. Känns som jag snart kommer springa in i en stenvägg och jag är livrädd för vad som kommer hända då.. Hur vet man att man är utbränd?

 

Senaste halvåret har känts alltmer stressigt och det mesta man gör stressas igenom för att hinnas med samtidigt som man har ångest och ont i magen för det man inte hinner. Och även om jag helst av allt vill ta det lugnare, vad är det som ska offras för det? Hästarna? Gå ner i tid på jobbet? Inget känns som något vidare alternativ.

 

Skolan tar mycket tid, många verkar tycka vi har det så jävla party med skola snittat två dagar i veckan. Vi som studerar är mer medvetna om alla sömnlösa nätter och åtskilliga timmar som läggs på bokläsning och skoluppgifter. De timmarna är inte uppskrivna i almenackan men läggs likväl ner ändå varje vecka.. Jag vill ju inte sitta och gnälla heller för jag älskar att plugga , jag älskar mitt jobb och det bästa jag vet är hästarna och lilla vovven här hemma. Jag skulle inte byta det mot något i världen...

 

Men vi satt och räknade timmar idag. Vad det finns för timmar tillgängliga och vad jag spenderar det på. Och min skola, jobb, hästar, och träning tar bara den tar 78h av /168 h på en vecka, vilket snitträknat är 11 timmar per dag, varje dag i veckan, även lördag och söndag.....Då har inte ens sovtimmar räknats bort från det..

 

Det känns som jag måste lösa det på något sätt i alla fall för vad som blir lidande är tid tillsammans med familj och vänner. jag har vänner som jag inte träffat på veckor och folk som man måste boka in i en almenacka x antal dagar innan man ska ses och det gör mig rent ut sagt jävligt ledsen!

 

Men vad gör man ? Hur gör man?