Män alltså.

Min ohästiga karl tog min hund och hängde med till stallet igårkväll. De satt som två ljus på läktaren. Skitsöta var dom. Min hund brukar inte klaga, så länge hon får vara med och slippa ligga hemma  så kan man vara precis överallt. Pojkvännen genomled oxå utan klagomål, förvånande.


Han tittade på mig och flinade " Nu har du bara en hingst kvar att bestiga" "fniss fniss"
"Ja om du ändå vore en hingst älskling "
"Rid på din stjärtlandsponny, woho!"



Diskussionen fortsatte:
Marcus: Var det du eller hästen som fes hela tiden?
Jag: Vad tror du om mig egentligen? Dessutom, om det var jag skulle det inte höras i ridhuset
Marcus: Jag tänkte väl, hit kommer du osminkad och ofixad i håret, det måste ju finnas någon jävla gräns

:P





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback